SkolpolitikKommunaliseringen av skolan är Jesper Rönndahls inledande case i SVT:s nya true crime-serie “Vem mördade skolan?” som hade premiär i veckan. Men är enstaka statlig skola lösningen?
Sänkt ställning eller tillstånd för läraryrket, en mindre jämlik skola och sämre ekonomi är några från de konsekvenser som Rönndahl menar att kommunaliseringen medförde. Nu utreds den svenska skolan som en mordgåta. Själv har jag ej några problem med vare sig det genrespecifika formspråket eller att det existerar lite “Stefan & Krister” över serien, som Ivar Arpi uttryckte det vid Svenska Dagbladets ledarsida. dock Arpi har en poäng i att SVT:s nya skolsatsning inte är helt nyanserad. Därför kliver jag här in i rollen som försvarsadvokat för kommunaliseringens räkning.
Först och främst önskar jag lyfta fram Ulf P. Lundgren. I tio år, mellan och , var han Skolverkets generaldirektör. Således en central gestalt i sammanhanget. För angående det var Göran Persson som drev igenom reformen
Olle Holmberg: Kommunaliseringen – en försvarstal
Tidningarna översvämmas av föremål eller textstycken, som talar om hur nödvändigt det är för att återföra hela ansvaret till skolan till staten. Kommunaliseringen görs till det kritisk hindret för den goda skolutvecklingen. Bort den, sålunda löser sig allt detta andra. Det är den stora organisationsformen man oftast talar om när detta gäller skolan. Göran Persson var likadan: Varför håller ni på så många med skolan? Den existerar ju färdig nu”, menade han efter det för att kommunaliseringen var slutförd. Denna hållning har delvis tillsammans med avstånd att göra. Ju längre ifrån, ju större tänker man ju mer storskaliga och storstilade blir planerna och ju osynligare den konkreta praktiken.
Decentralisering
För mig handlade det ifrån början om decentralisering. Kommunaliseringen var ett led inom en större fråga angående fördelarna med en decentralisering av makten över skolan. Jag var politiskt sakkunnig till Ylva Johansson, såsom blev skolminister efter valet Dessutom blev jag ordfö