Smält koppar på härd korsord
STÅL stå4l, sbst.1, n. (G1R () osv.) (() r. l. m. ApotT , s. 13,VGR , Verif. s. (: förstol)); best. -et; pl. (om olika slag) =.
Ordformer
(staal(l) (: staallbogha). stal (: stalbogha) (: Stalkista). stall- inom ssgr c. (: stallstång)c. (: Stallbärg). stål (-o-, -åå-, -el(l), -hl, -ll) (: Stålbogar, pl.) osv. Anm. Skrivningen stall- torde bero på felskrivning l. association till STALL, sbst.2)
Etymologi
[fsv. stal, n.; motsv. fd. staal, n. (d. stål), nor. stål, n., fvn. stál, n., mlt. stl, m., mnl. stael, n. (nl. staal), fht. stahal, mht. stahel, stl, n. o. m. (t. stahl); jfr fsax. stehli, fris. stel, stial, feng. stīele (eng. steel), alla angående föremål av stål (o. ämnet stål), avledn. från (stammen i) STÅL, sbst.1; sannol. etymologiskt identiskt tillsammans avest. staxra-, stark, fast; till den utvidgning från roten i STÅ, v., som föreligger i sanskr. stákati, står mot, o. STAG]
1) om smidbar järnlegering som (på grund från jämförelsevis hög kolhalt
Sök i tre ordböcker vid en gång
JÄRN jæ4rn, n.; best. -et; pl. (i bet. olika slag från järn samt i bet. 37) = (() -er Rinman JärnH 56(; angående olika slag av järn)).
Ordformer
(jarn (iarn) jern (jernn, iern, iernn, gern, giern, yern, hiern) jeren (geren) järn (iærn, järnn, giärn, hiärn) osv. jären (järenn, järan) Anm. 1:o dem tvåstaviga formerna jären, jeren osv. avse ett (dialektiskt) uttal med stavelsebildande n. 2:o Den gamla dativ-formen i sg. obest. järne [fsv. iärne] förekommer ännu hos Bureus Suml. 36 (c. af Järne))
Etymologi
[fsv. iärn (i bet. 1, 3, 5, 6), motsv. d. jærn (jern), nor. jern, isl. íarn (eárn), járn, jarn, ísarn, got. eisarn, fsax. isarn, fht. isa(r)n, t. eisen, feng. īsern, īren, eng. iron; lånat närmast från kelt. spr. (jfr gall. Isarno- inom personnamn, ävensom fir. iarn, iarand, järn). Jfr ISEN,ISER. Anm. Ssgr tillsammans med EISEN-behandlas under ISEN]
1