Frågor börjar alltid med mening
En mening består av enstaka eller flera satser, samt i en sats finns alltid ett subjekt och ett predikat. ett mening som består från en enda sats kunna se ut så här:
Lisa läser.
Om meningen består från flera satser kan detta se ut så här:
Lisa läser och Lasse målar.
Vi kan dessutom fylla vid meningen med mer upplysning om både subjekten samt predikaten:
Lisa läser den omåttligt spännande fortsättningsdelen av den senaste kioskvältaren, och hennes mer praktiskt inriktade broder Lasse målar under tiden om ett skåp inom hallen.
Olika delar av enstaka sats har olika funktion: subjektet berättar vem liksom gör något, predikatet berättar vad som görs, adverbialen berättar mer om detta som görs.
Ordföljd i bisatser
En viktig skillnad mellan huvudsatser och bisatser är ordföljden. Det blir särskilt klart när man placerar in ett satsadverbial som inte, säkert, knappast eller en adverbial som berättar då, var eller hur något görs.
I meningarna nedanför existerar pred
Ord är som pusselbitar – de passar in inom en speciell ordning. tillsammans med ordföljden menas hur oss placerar ord i meningar.
En huvudsats är en sats som kan bilda enstaka grammatiskt korrekt och förståelig mening utan hjälp från andra satser. En huvudsats kunna vara:
- ett påstående: Han talar svenska.
- en fråga: Talar denne svenska?
- en uppmaning: Tala svenska!
Rak ordföljd
Svenska brukar kallas en Verb-2 språk eftersom verbet ofta hamnar på andra plats. Det vanligaste sättet att forma en huvudsats på svenska är att använda sig av S+V+O (subjekt+verb+objekt). Exempel:
- Jag äter ett äpple.
- Jenny köpte en ny bok.
Obs! Subjektet och verbet måste stå intill varandra i huvudsatser.
Bestämningsord som negationer (inte, ej) och specifika adverb ( alltid, aldrig, kanske, redan) placeras vanligtvis direkt efter det första verbet. Exempel:
- Jag äter inte ett äpple.
- Hon köpte inte en ny bok.
Självklart kan fler satsdelar (ord med olika funktioner) inkluderas för att ange period, plats